Endast 9% av plasten återvinns, mycket av den resterande plasten förorenar miljön (9 miljoner ton kommer in i våra hav varje år) eller sitter på deponier, där det kan ta upp till 500 år att brytas ner medans det läcker ut giftiga kemikalier i marken.

Plast tillverkad av 20% eller fler förnybara källor kallas ofta bioplast. De är gjorda av förnybara källor som majs, bönor, sockerrör, vegetabilisk olja etc.

De är ett bra substitut för traditionell plast som tillverkas av fossila bränslen eftersom råolja inte regenererar. Bioplast genererar också ett mindre koldioxidavtryck, bryts ner snabbare, är mindre giftigt och innehåller inte bisphenol A (BPA), en hormonstörare som ofta finns i traditionell plast.

Det visar sig dock att bioplast trots allt inte är den magiska lösningen på vårt plastproblem.

Först ... låt oss gå igenom några ofta missförstådda termer:

Degradable / Nedbrytbar

All plast är nedbrytbar. Med tillräckligt av tid bryts allting ner. Olika typer av plast bryts ner i olika hastigheter under olika förhållanden. Vanlig plast tar många århundraden att brytas ner.

Biodegradable / Bioplast

Bioplast kan brytas ned av mikroorganismer under rätt förhållanden. Det kräver också stora industriella komposter som använder höga temperaturer för processen.

Komposterbar

Komposterbar plast kommer att biologiskt nedbrytas i en kompostplats. Mikroorganismer bryter ner det i samma takt som andra organiska material i komposthögen och lämnar inga giftiga rester. Bioplast är INTE komposterbar.

Huvudtypen av bioplast idag kallas PLA

PLA (polyactic acid) tillverkas vanligtvis från sockret i majsstärkelse, bönor, vegetabilisk olja, kassava eller sockerrör. Det är biologiskt nedbrytbart , kolneutralt och ätbart. MEN det är inte komposterbart.

Biverkningar av produktionen

Studier har fastställt att produktionen av bioplast resulterar i större mängder föroreningar på grund av gödningsmedel och bekämpningsmedel som används vid odling av grödor och den kemiska bearbetning som krävs för att förvandla organiskt material till plast. Bioplasten bidrar också till mer ozonnedbrytning än traditionell plast, och krävde omfattande markanvändning.

Bioplast ger dock betydligt färre utsläpp av växthusgaser än traditionell plast under sin livstid. Det finns heller ingen nettoökning av koldioxid när de bryts ner eftersom de växter som bioplast är gjorda av absorberade samma mängd koldioxid under tiden innan skördning.

Avfallshantering

Medan den biologiska nedbrytbarheten av bioplast är en fördel, behöver bioplast industriella komposteringsanläggningar med höga temperaturer för att brytas ner och väldigt få städer har den infrastruktur som behövs för att hantera dem. Som ett resultat hamnar bioplast ofta på deponier där de, utan syre, kan släppa ut metan, en växthusgas 23 gånger starkare än koldioxid.

När bioplast inte är separerat på rätt sätt kan de förorena partier av återvinningsbar plast och skada återvinningsinfrastrukturen. Om bioplast förorenar till exempel ett parti av PET-plast som ska till återvinning kan hela partiet avvisas och hamna på en deponi. Så separata återvinningsströmmar är nödvändiga all bioplast.

Marken som krävs för bioplast konkurrerar med livsmedelsproduktion eftersom de grödor som producerar bioplast också kan användas för att mata människor . Dessutom producerar petroleum som används för att driva jordbruksmaskiner utsläpp av växthusgaser.

Just nu är det svårt att hävda att bioplast är mer miljövänligt än traditionell plast när alla aspekter av deras livscykel beaktas: markanvändning, bekämpningsmedel och ogräsmedel, energiförbrukning, vattenanvändning, utsläpp av växthusgaser och metan, biologisk nedbrytbarhet, återvinningsbarhet med mera.

Även om bioplast har fördelar, behöver man lära sig vad det är och hur man ska göra sig av med det på bästa sätt. Våran återvinningsinfrastruktur måste utvecklas för att kunna dra alla miljöfördelar som faktiskt kan vara möjliga med bioplast.